Många företag som köper eller bearbetar stål läser att det digitala produktpasset senare också ska säga något om materialets CO2-fotavtryck. Det stämmer: miljöpåverkan från en produkt, inklusive utsläpp som frigörs under produktionen, är en av de datakategorier som den europeiska förordningen om ekodesign nämner som möjligt innehål i ett pass. För stål och järn är detta ämne känsligt, eftersom produktionen av råstål förbrukar relativt mycket energi och utsläppen per ton skiljer sig mycket åt mellan olika produktionsvägar.
Den viktigaste detaljen som spelar roll för närvarande: den exakta beräkningsmetoden för CO2-fotavtrycket är ännu inte fastställd. Det pågår arbete med en europeisk metodik för miljöfotavtryck, men hur denna metodik konkret kommer att tillämpas på stål och järn, vilka produktionssteg som räknas in och hur återvinningsgrader räknas, måste ännu fastställas i den delegerade handlingen för denna produktgrupp. Den som nu redan förväntar sig ett exakt tal på ett pass kommer därför för tidigt.
Varför CO2 får en plats i passet
Det digitala produktpasset är avsett att göra uppgifter om en produkt tillgängliga under hela dess livscykel, från råvara till återvinning. CO2-fotavtrycket hör hit, eftersom förordningen ställer ekodesign i centrum och utsläpp är en av de mest använda indikatorerna för det. För stål och järn är det också relevant att sektorn länge har stått under europeisk övervakning på grund av energiintensiva produktionsprocesser och gränsmaksavgiften på CO2 vid import, som oberoende av produktpasset redan kräver utsläppuppgifter.
Det betyder inte att varje bit stål senare får ett individuellt mätt tal. För många material arbetar man med medelvärden per produktionsväg eller per fabrik, tillsammans med uppgifter om ursprung och återvinningsgrad. Den som exakt vill veta hur förordningen använder begrepp som miljöpåverkan och produktgrupp, hittar en allmän förklaring i de vanligaste frågorna om det digitala produktpasset.
Vad detta betyder för ert företag
För de flesta små och medelstora företag som bearbetar eller återför stål kommer CO2-informationen inte från egna mätningar. I praktiken tillhandahålls denna information vanligtvis av tillverkaren eller importören, som är ansvarig för innehållet i passet. Vilken roll ert eget företag spelar och vad det betyder för era skyldigheter beror på hur förordningen exakt definierar den rollen. En sammanfattning av hur dessa roller är indelade och vad de innebär finns i kunskapsbanken per situation.
För inköpsavdelningar är det dock relevant att veta att CO2-uppgifter senare kan bli en fast del av leverantörsuppgifterna, tillsammans med andra tekniska specifikationer. Den som redan nu anpassar avtal eller inköpsvillkor gör klokt i att ta hänsyn till en datakategori som kan ändras när de slutgiltiga beräkningsreglerna blir kända.
Vad du redan kan göra nu
Utan att föregripa regler som ännu inte är fastställda är det ändå lämpligt att ta reda på vilka CO2-uppgifter era nuvarande leverantörer redan samlar in. Många stålproducenter publicerar miljödeklarationer eller liknande dokument, och dessa kan möjligen utgöra en användbar grund när den officiella metoden är fastställd. Det är också användbart att veta vilket system ert företag använder för att registrera produktuppgifter och om det systemet kan ta emot och vidarebefordra ett extra datafält som ett CO2-värde. Hur en sådan datakedja byggs upp i praktiken kan ses på sidan om datakällor.
För frågan om och när detta exakt ska gälla för dina egna produkter är den officiella texten i förordningen och dess tillhörande delegerade handling den lämpliga källan, kompletterad med juridisk rådgivning om det finns osäkerhet i din situation.
Kartlägg din egen situation själv
Vill du veta hur denna utveckling förhåller sig till dina egna produkter och processer? Med den kostnadsfria snabbscanningen får du på ett par frågor en indikation på var du står nu, utan att det är förknippat med någon förpliktelse.