Vem är 'leverantören' när det gäller det digitala produktpasset för järn och stål? Förordningen placerar denna roll hos den part som för ett produkts först in på den europeiska marknaden, eller som säljer det under eget namn. I praktiken är det oftast tillverkaren, och vid import från utanför EU importören. Den som endast säljer vidare, lagrar eller förarbetar stål till en annan produkt är vanligtvis ingen leverantör i denna mening — även om det beror på vilken exakt roll ett företag spelar i kedjan.
Denna skillnad är inte bara en fråga om terminologi. Skyldigheten att sammanställa och upprätthålla passet ligger på leverantören, inte automatiskt på den part som levererar stålet till er. En stålhandel som köper in material från en europeisk producent och säljer det vidare är vanligtvis ingen leverantör; ett företag som själv importerar material från utanför EU kan vara det. För den som köper in är det alltså värdefullt att veta var i kedjan en leverantör exakt befinner sig.
Vad förordningen menar med 'leverantör'
Ecodesign-förordningen för hållbara produkter (ESPR) arbetar med ett antal fastställda roller i kedjan: tillverkaren, importören, den auktoriserade representanten och distributören. Tillverkaren och importören är förenade med de tyngsta skyldigheterna, inklusive att låta sammanställa produktpasset. Distributören — ofta den part som säljer vidare material utan att själv tillverka eller importera det — har en lättare roll, inriktad på att kontrollera att passet är närvarande, inte på att skapa det.
Huruvida ett företag är tillverkare, importör eller distributör beror på vad det faktiskt gör med produkten, inte på det namn företaget ger sig själv. En handlare som för materialet på marknaden under eget märke eller eget artikelnummer kan därmed hamna närmare tillverkarrollen än förväntat. Det är just denna detalj som i praktiken väcker de flesta frågor.
Tillverkare, importör och handelns roll
För järn och stål går kedjan ofta genom flera led: producent, importör, stålhandel, förarbetare, och slutligen installatören eller entreprenören som inbygger eller monterar materialet. Inte varje led får samma skyldighet. Förordningen är utformad så att passet sammanställs en gång, av den part som har bäst överblick över materialets ursprung och sammansättning, och därefter följer med genom resten av kedjan.
Det betyder att ett installationsföretag eller byggföretag som köper stål från en nederländsk handlare i de flesta fall inte behöver sammanställa sitt eget pass — passet bör då redan följa det levererade materialet. Den som själv importerar material, till exempel direkt från en producent utanför EU, kan hamna i importörrollen och därmed närmare skyldigheten. begreppen tillverkare, importör och distributör presenterade anger per roll vilka skyldigheter som är förknippade med den.
Varför detta betyder något för er som stålköpare
För företag som förarbetar eller säljer vidare stål är den första praktiska frågan inte 'måste jag själv skapa ett pass', utan 'vilken roll har jag i denna specifika kedja'. Det kan skilja sig per produkt och per leverantör: samma företag kan vara distributör för en halffabrikat och importör för en annan, beroende på var materialet kommer från och under vilket namn det säljs vidare.
Eftersom denna fråga olika olika situationer utspelar sig, är det inte en angelägenhet som kan besvaras med en allmän tumregel. Med några frågor kartlägga er egen situation ger en första indikation på var ett företag befinner sig i kedjan, utan att en bedömning av den egna juridiska ställningen är kopplad till detta.
Vad om ni själva förarbetar och säljer vidare
Ett särskilt fall är det företag som köper in stål, bearbetar det — till exempel genom att såga, svetsa eller belägga — och säljer det vidare som en ny produkt. Huruvida sådan bearbetning gör att ett företag betraktas som tillverkare av en ny produkt är en fråga som förordningen själv besvarar på grundval av bearbetningens beskaffenhet, inte på grundval av hur ett företag benämner sig själv. Detta är precis den typ av fråga där en jurist eller den behörig tillsynsmyndigheten kan ge vägledning för den egna situationen; en allmän artikel kan inte ersätta det.
Vad som ännu inte fastställts
Skyldigheten att tillhandahålla ett passeport gäller först efter att Europeiska kommissionen har publicerat ett delegerat rättsakt för järn och stål. Enligt ESPR:s arbetsplan förväntas det omkring 2026, med en övergångsperiod på cirka arton månader därefter. Till dess att texten publiceras står det exakta ikraftträdandedatumet inte fast, och detaljer om rollen som 'tillhandahållare' för denna produktgrupp kan ännu preciseras ytterligare. Så snart texten publiceras uppdateras det här.
För aktuell status och källan i den officiella texten är en sammanställning av de vanligaste frågorna om passeport en god utgångspunkt. Den som vill se hur ferropas.eu bearbetar en tillhandahållares uppgifter till ett passeport hittar det på en förklaring av var informationen kommer ifrån.
Är ni nyfiken på vilken roll ert företag spelar i kedjan för järn och stål? Den kostnadsfria snabbbedömningen ger på några minuter en första indikation, och kunskapsbanken presenterar begreppen för varje situation.