vad ska jag göra om QR-koden på mitt stål är skadad

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Bäraren måste hålla passet tillförlitligt åtkomligt

Artikel 11 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) ställer krav på den digitala produktpassets tekniska utformning och funktion, inklusive datahållaren som ger tillgång till uppgifterna. En QR-kod på en stålprodukt eller motsvarande förpackning, etikett eller leveransdokument måste kunna fortsätta att ge denna tillgång under hela perioden då produkten är i omlopp. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta framför allt en praktisk angelägenhet: stål går genom händer som inte är försiktiga — det staplas, sågas, svetsas, lagras utomhus, strålas. En etikett eller inbränd kod som blir oläslig efter några månader uppfyller inte utgångspunkten att datahållaren fungerar under produktens användarperiod. Det är inte en fråga om "att snabbt klistra på en ny etikett", utan om att i förväg välja en bärare och placering som motsvarar det förväntade användandet av detta specifika halffabrikat.

Den unika identifieringskoden förblir nyckeln, även utan skanning

Artikel 12 i ESPR reglerar den unika identifieringskoden som är kopplad till produkten och passet. Denna kod är i princip inte uteslutande beroende av själva QR-avbildningen: koden är en uppgift som också kan vara urskiljbar på andra sätt, till exempel via charge- eller orderuppgifter, en följesedel eller leverantörens administration. För en metallbearbetares eller stålhandelns praktik innebär detta att det är klokt att inte bara förlita sig på läsbarheten av koden på produkten, utan också upprätthålla ett spår tillbaka i sin egen orderadministration med vilket en batch eller parti stål förblir kopplat till rätt pass, även när koden på själva materialet inte längre är läsbar.

Märkning och igenkännlighet av passet

Artikel 16 i ESPR handlar om etiketter och artikel 17 om förfalskade etiketter. Dessa artiklar är särskilt relevanta när en QR-kod tillsammans med en fysisk etikett med produktinformation är anbragt. I praktiken betyder detta för ett företag att en skadad etikett inte utan vidare kan ersättas med en självgjord etikett: ursprunget och riktigheten av vad som står på etiketten är fortfarande väsentligt, och en ersättningsetikett som inte överensstämmer med vad som ursprungligen utfärdades kan skapa förvirring eller en felaktig uppfattning om produktens status.

Där det går fel i praktiken

Koden är anbragt på en plats som inte tål processen. En QR-klistermärke på ett stålband som senare sandblästras, varmförzinkas eller värmevärmebehandlas tål ofta inte denna process. Om placeringen av koden inte är avstämd på den vidare bearbetning som halvfabrikatet ännu måste genomgå hos kundens egen produktion, är skada snarare en fråga om när än om.

Det finns ingen alternativ åtkomstväg om koden blir oläslig. Om endast den fysiska QR-koden ger tillgång och ingen koppling är upprättad mellan orderrad, batchnummer och passoport, står en medarbetare med en skadad kod utan möjligheter: det finns då inget annat sätt att ta reda på vilket passoport som hör till vilken parti.

Vid intern bearbetning försvinner koden utan att någon märker det. Stål som skärs, omsmälts till mindre delar eller på annat sätt bearbetas, förlorar ibland sin bärare utan att detta registreras medvetet. Om ingen sedan kontrollerar om de nya enheterna fortfarande kan spåras tillbaka till det ursprungliga passoporte, uppstår ett glapp i kedjan som först kommer fram vid en senare kontroll.

En skadad kod ersätts med en självgjord QR utan att det är klart om den hänvisar till rätt, aktuell data. Att improvisera med en egen klistermärke eller egen kod verkar vara en snabb lösning, men om koden inte korrekt hänvisar till det befintliga passoporte, uppstår risken att en ny, inkorrekt etikett faktiskt skapas — med all den känslighet som artikel 17 tillskriver förfalskade etiketter.

Det finns ingen överenskommelse med leverantören om en ersättande bärare. Vissa företag mottar stål med en QR-kod från tillverkaren eller importören, men har ingen aning om vem de ska kontakta om koden redan vid mottagning är skadad. Resultatet är försening, och försening vid mottagning är svårare att återställa än en kontroll vid leverans.

Vad du kan dokumentera

• En intern instruktion om var och hur QR-bäraren placeras på olika slag av stålprodukter, avstämd på de bearbetningar som materialet ännu måste genomgå.
• En registrering som kopplar batch- eller ordernummer till passoporte, så att en stålparti förblir spårbar även utan läsbar kod.
• En standardiserad arbetsmätod för mottagningen: kontrollera att den medföljande koden är läslig, och vad som ska göras om så inte är fallet, inklusive vem detta ska rapporteras till.
• Överenskommelser med leverantörer om en ersättande eller kompletterande bärare vid skada, fastställda i inköpsvillkor eller i en separat bilaga till avtalet.
• En sammanfattning av vem inom företaget som är ansvarig för hanteringen av passoortdata, så att en skadad kod inte förblir liggande tills någon av misstag stöter på den.

För företag som ännu inte har fastställt dessa överenskommelser skriftligt, är det lämpligt att först titta på hur packar jag upp stålproduktspasset steg för steg, där ordningen på dessa val förklaras. Det är också användbart att fastställa vad en tillsynsmyndighet frågar om vid en kontroll av stål, eftersom registreringen av spårbarhet ofta är just den delen som granskas närmare. Företag som redan nu vill prova hur en QR-bärare fungerar i praktiken kan dessutom överväga om nu redan låter göra en testversion av produktpasset erbjuder möjligheter att testa placering och materialval för bäraren innan detta tillämpas i större skala.