Får jag förstöra osåld stållager?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR innehåller en bestämmelse som begränsar förstöring av osålda konsumtionsvaror: artiklarna 23 till och med 26 i förordning (EU) 2024/1781. Detta är nytt jämfört med den befintliga praxisen, där ett parti överskottsmaterial eller avvisad material vanligtvis kunde avyttras utan större ceremoni. För stål och andra halvfabrikat kommer det att vara annorlunda framöver, även om det ännu inte är fastslaget när och för vilka produktkategorier detta ska gälla — förordningen föreskriver delegerade akter per produktgrupp, och sådana finns ännu inte för stål.

Offentliggörande av förstörda osålda produkter

Företag som omfattas av bestämmelsen förväntas regelbundet offentliggöra information om mängden osålda produkter som de förstör, tillsammans med en förklaring av skälen. För en stålhandel eller metallbearbetare med 10 till 100 anställda innebär detta praktiskt att avyttringen av till exempel ett parti plåtstål som inte längre uppfyller den ursprungliga beställningen inte längre kan vara en intern, odokumenterad process. Det måste finnas en siffra och ett skäl bakom det, och den siffran måste kunna publiceras vid någon tidpunkt.

Förbud mot förstöring för utpekade produktgrupper

Förordningen utgör grunden för att fastställa ett faktiskt förbud mot förstöring av osålda produkter för specifika produktkategorier. Detta sker inte automatiskt för alla produkter; det måste utpekas per produktgrupp. Huruvida och när det sker för stål och stålhalvfabrikat är ännu inte fastslaget. Vad som dock är klart är riktningen: lagstiftaren vill att förstöring blir undantaget i stället för ett självklart slutbokföringsalternativ. Ett företag som redan nu sätter order på lager och avyttringsprocesser i ordning går därmed inte före utan nytta — se även vad kan jag redan göra medan reglerna ännu inte är definitiva?.

Undantag och bevisbördan för dessa

Bestämmelsen föreskriver undantagsgrunder, till exempel för produkter som inte kan förbli i handel på grund av säkerhet eller hälsa. En böjd eller sprucken plåt, eller material som inte längre uppfyller ett certifieringskrav, kan under vissa omständigheter falla under ett sådant undantag. Praktiskt innebär detta att ett företag inte helt enkelt kan nöja sig med "det var inte längre säljbart" som skäl; det måste finnas något som underbygger det undantaget. För ett medelstort företag innebär detta en fastställd bedömning per parti, inte ett muntligt avtal på arbetsplatsen.

Rapportering till tillsynsmyndigheter och allmänheten

Utöver det egna offentliggörandet föreskriver förordningen möjligheten för en tillsynsmyndighet att begära underliggande data. Detta överensstämmer med vad som också förekommer på andra ställen i ESPR-kedjan: se vad frågar en tillsynsmyndighet vid en inspektion av stål?. Ett företag som bara har sina avyttrings skäl i sina medarbetares huvuden står då tomhänt.

Där det går fel i praktiken

Några situationer återkommer hos företag som förbereder sig för detta eller av misstag stöter på det.

En lagermedarbetare avyttar ett parti restcoils till skrothandlaren för att det "ändå inte finns någon efterfrågan längre", utan att någon har dokumenterat det beslutet eller prövat det mot en undantagsgrund. Sex månader senare går det inte att rekonstruera varför det partiet förstördes i stället för att säljas eller återanvändas på nytt.

Ett företag kombinerar avyttringen av osålda, tekniskt perfekt användbara lager med avyttringen av verkligt avvisad material i en samlad post "metallskrot". Därigenom går det inte längre att skilja mellan vad som skulle omfattas av den nya bestämmelsen och vad som faller utanför.

En tillverkare utgår från att bestämmelsen ändå blir relevant först om år och skjuter upp all dokumentation. Om den delegerade akten för stål faktiskt kommer, saknas då en grund av historiska data för att fylla i den första rapportningsperioden med.

En handelsföretag med flera lokaler genomför sitt bortskaffningssamtycke på olika sätt på varje plats: en lokation dokumenterar varför något förstörs, en annan gör det inte. Det blir svårt när det finns ett enda sammanfattat översikt — en fråga som är bredare, se hur löser jag produktpasset om jag har flera anläggningar.

Ett företag förväxlar reglerna om osålda produkter med reglerna kring själva produktpasset, och tror att förstöring av lager också "upphäver" passet. Det är två skilda frågor: passet handlar om information kopplad till produkten, artiklarna 23 till och med 26 handlar om vad som händer med den fysiska produkten om den förblir osåld.

Vad du kan dokumentera

• Ett internt register över osålda partier som skaffas bort, med datum, mängd och anledning till bortskaffning.
• Ett bedömningsformulär per parti där det dokumenteras huruvida en undantagsgrund (säkerhet, hälsa, teknisk olämlighet) har bedömts och på grundval av vilka uppgifter.
• En skild bokföring mellan "kasserad material" (aldrig säljbar) och "osåld material" (säljbar, men inte såld), så att rapportering i efterhand är möjlig.
• En fast kontaktpunkt eller processägare per lokation för beslut om förstöring, med ett enhetligt protokoll om det finns flera platser.
• En översikt över status för de delegerade akternas produktgrupp, så att det är klart när ett förbud för stål specifikt ska gälla — vi följer denna status och bearbetar den så snart det finns nyheter.

För företag som vill integrera detta i den bredare förberedelsen på produktpasset är det värdefullt att kombinera det med etablering av datahantering för lager som redan finns när förpliktelserna träder i kraft, se vad gör jag med stållager som redan finns när reglerna träder i kraft?. Det är också praktiskt att ta med personal som dagligen beslutar om bortskaffning och förstöring i instruktion om vad som måste och inte måste dokumenteras, se hur tränar jag min personal för att arbeta med produktpasset.