hur måste jag visa att mitt stål är återvinningsbart för passet

Underbygga återvinningsbarhet med en beräkning, inte med ett påstående

Du visar stålets återvinningsbarhet med en beräkning baserad på erkända mät- och beräkningsmetoder, inte med ett allmänt påstående om att "stål är återvinningsbart". Det påståendet är i sig sant — stål är ett av de mest återvunna materialen i världen — men produktpasset kräver en underbyggd procentsats eller en underbyggd indikator, baserad på en metod som är kontrollerbar och repeterbar. Utan den underbyggnaden kommer det snart att finnas en siffra i passet som ingen kan verifiera, och det är exakt vad övervakning och köpare kommer att kontrollera.

För vilket stål detta gäller och vad som ännu saknas

Denna fråga är relevant för alla järn- och stålhalvfabrikat som omfattas av ett produktpass: profiler, plåtar, stänger, spolar och motsvarande produkter. Skyldigheten att påvisa återvinningsbarhet följer av de bredare miljökrav för utformning i ESPR, men den exakta indikatorn, beräkningsmetoden och tröskelvärdena för stål specifikt är ännu inte fastställda i en delegerad handling. Det finns därför ännu ingen etablerad formel som en stålhandlare eller bearbetare kan använda idag för att beräkna "min produkt är X% återvinningsbar enligt den officiella metoden". Vad som redan är fastställt är ramen inom vilken denna metod senare måste passar: harmoniserade, repeterbara och kontrollerbar mätningar. Detta distinktion är viktigt, för det betyder att en leverantör som redan nu kommunicerar siffror om återvinningsbarhet gör det baserat på egna eller branschodomfattande antaganden — inte baserat på en obligatorisk EU-metod som ännu inte finns.

Vad som är fastställt och vad som ännu måste fastställas

Det finns ännu inget datum då en särskild beräkningsmetod för stålets återvinningsbarhet blir obligatorisk. ESPR själv är i kraft, och arbetsplanen 2025-2030 föreskriver delegerade handlingar som fyller i produktgrupper som stål — med en första handling som förväntas 2026, följt av skyldigheter som senare har en anlopp. Tills dess delegerade handling för stål finns, saknas den konkreta metoden för stål, och därmed även de exakta kraven på vad ett "påvisbar återvinningsbart" procentsats innebär. Så snart handlingen för stål publiceras kommer denna information att finnas här. Till dess finns det ingen lagstadgad beräkningsmetod att bygga på — vad som finns är systematiken från själva ESPR om hur sådana metoder i allmänhet fastställs.

Hur detta hanteras i praktiken

Det första steget är att kontrollera vilka data som redan är tillgängliga, även utan att den slutgiltiga metoden är känd. Stålets återvinningsbarhet är kopplad till faktorer som redan är relevanta för passet, såsom andelen skrot som smälts in och legeringens renhet. Den som fastlägger denna data nu bygger redan en grund som senare, när den officiella metoden är känd, kan anslutas relativt snabbt. För denna skrotandel är det praktiskt att redan nu titta på hur skrotvandelen i smältan registreras, eftersom denna fastläggning sannolikt kommer att bli en byggsten för en återvinningsbarhets indikator.

Det andra steget är att skilja mellan återvinningsbarhet och återvunnet innehål — två begrepp som ofta förväxlas. Återvinningsbarhet handlar om i vilken utsträckning produkten efter användning igen kan återföras till kretsloppet, återvunnet innehål handlar om hur mycket återvunnet material som redan finns i det. För stål är det senare ofta lättare att underbygga, eftersom det direkt är kopplat till produktionsprocessen och råmaterialets ursprung. En del av denna ursprungsinformation måste redan fastläggas, till exempel för den som måste kontrollera hur ursprunget till järnmalmen fastläggs.

Det tredje steget är att skapa länken till själva passet: vilket fält kommer återvinnbarhets indikatorn att fylla, och vem måste kunna se det. Det ansluter till frågan vilka data som exakt kommer i stålets produktpass, och frågan om vem som senare får se dessa uppgifter — en köpare, en tillsynsmyndighet, eller endast den egna kedjan. Tills den slutgiltiga metoden är känd är det lämpligt att väl dokumentera de antaganden och beräkningsmetoder som redan används nu: vilken standard som tillämpats, vilken källa som använts för skrotandelen, och på vilket sätt procentsatsen beräknats. Den dokumentationen är inte den lagstadgade metoden, men väl spåret som kan påvisas och som behövs när det väl finns en lagstadgad metod.

Den lagstadgade grunden: artiklarna 5 till och med 7, 10 och 39 i ESPR

Skyldigheten att påvisa prestanda såsom återvinningsbar följer av ekologiska designkraven i artiklarna 5 till och med 7 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781), som föreskriver att produkter ska uppfylla prestanda- och informationskrav som fylls i per produktgrupp. Artikel 10 i ESPR reglerar vad som ska finnas i det digitala produktpasset, inklusive information som är relevant för cirkularitet. Artikel 39 i ESPR föreskriver att mätningar och beräkningar ska utföras enligt metoder som är tillförlitliga, exakta och repeterbara — det är ramen inom vilken den ännu inte publicerade metoden för stål måste passa. För den som söker den bredare systematiken bakom sådana beräkningar ger sidan om den metod med vilken värden för produktpasset mäts en kompletterande översikt.

Den som redan vill börja arbeta med detta ämne gör bäst i att ordna sina egna processuppgifter — skrotandel, legering, ursprung — så att dessa uppgifter är klara när den delegerade handlingen för stål föreskriver en konkret beräkningsmetod.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Återvinningsbarhet är ett av ämnena där ESPR ställer ett krav (egenskapen måste kunna påvisas) utan att i detalj föreskriva hur denna påvisbarhet för stål specifikt fylls i. Artiklarna 5 till och med 7 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781) nämner återvinningsbarhet som en av de produktaspekter på vilka ekologiska designkrav kan ställas, och artikel 10 föreskriver att den underliggande informationen måste vara tillgänglig via det digitala produktpasset. Vad detta kräver i praktiken från en stålhandel eller metallbearbetare delas upp i ett antal delar.

Påvisa att materialet är återvinningsbart

För stål som materialkategori är återvinningsbarhet vanligtvis ingen fråga — stål återvinns redan i stor skala på decennial basis via skrotvägen. Vad det handlar om i passet är inte så mycket frågan om stål är återvinningsbart, utan om sammansättningen av en specifik produkt inte undergräver denna återvinningsbarhet. Legeringselement, beläggningar och anslutningstekniker kan påverka materialets skiljbarhet i återvinningsfasen. Ett företag som sätter tillsammans eller bearbetar halvfabrikat gör klokt i att hålla reda på vilka legeringselement som tillförts och vilka ytbehandlingar som tillämpats, eftersom dessa uppgifter utgör grunden för ett väl underbyggt påstående om återvinningsbarhet.

Ansluta sig till de produktregler som ännu ska fastställas

De konkreta indikatorerna, tröskelvärdena eller testmetoderna för återvinningsbarhet för stål utarbetas per produktgrupp i delegerade handlingar enligt ESPR. Så länge dessa produktspecifika regler inte är publicerade finns det ingen fastställd metod att följa. Ett företag med 10 till 100 anställda behöver alltså inte redan nu låta upprätta en testrapport för något för vilket mätmetoden ännu inte finns — men det är väl värt att strukturera sin egen produktinformation på ett sätt som senare passar det begärda formatet.

Mäta och beräkna enligt en erkänd metod

Så snart en metod är fastställd föreskriver artikel 39 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) att test-, mät- och beräkningsmetoder måste vara tillförlitliga, exakta och reproducerbara, och där möjligt ansluta till harmoniserade normer. Det innebär att en egen bedömning av återvinningsbarhet — hur rimlig den än är — inte utan vidare kan användas som underlag för passet när en erkänd metod är tillgänglig. Mer om hur denna förpliktelse i allmänhet uppfylls finns i frågan enligt vilken metod värdena för passet måste mätas.

Spårbarhet av de underliggande uppgifterna

Återvinningsbarheten av stål beror delvis på råvarans ursprung och sammansättning: skrot medför andra överväganden än primärt stål från malmvägen. Företag som själva smälter eller omsmälter har därför nytta av en fastställd koppling mellan skrotandelen i smältningen och den slutliga sammansättningen av halvfabrikatet. Se härom hur skrotvandelen i smältan registrerasFör företag som importerar stål gäller dessutom ett annat regelverk: CBAM (Förordning (EU) 2023/956) ställer krav på rapportering av importerat stål, oberoende av återvinnbarhetsfrågorna i ESPR — de två förordningarna löper parallellt och bör inte förväxlas.

Där det går fel i praktiken

Några situationer återkommer regelbundet i praktiken.

En bearbetare använder en beläggning eller svetsförbindelse som påverkar materialets separerbarhet i återvinnsfasen, utan att dokumentera detta. När återvinningsbarheten för slutprodukten ifrågasätts senare, är det inte möjligt att rekonstruera vilken bearbetning som bidrog till detta.

Ett handelsföretag tar över ett påstående om återvinningsbarhet rakt av från tillverkaren, utan att veta vilken produktvariant påståendet exakt gäller. För halvfabrikat som bearbetas ytterligare efter köp, kan det ursprungliga påståendet inte längre gälla utan vidare.

Ett företag väntar på de slutgiltiga produktreglerna och dokumenterar ingenting under tiden — med resultatet att uppgifterna om legeringselement, beläggningar och skrotandel inte har sammanställts systematiskt när dessa regler väl finns. Efteråtgripande rekonstruktion blir då betydligt svårare än att dokumentera löpande.

En importör behandlar CBAM-rapporteringen och ESPR-informationen om återvinningsbarhet som samma process, medan det gäller två förordningar med olika syfte: den ena handlar om koldioxidkostnader vid import, den andra om materialegenskaper i passet. Vem som blandar ihop det löper risken att inget av dossierna är fullständigt.

Ett företag underbygger återvinningsbarhet med en egen bedömning i stället för en metod som motsvarar vad artikel 39 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) kräver, och måste senare ersätta denna underbyggnad när en erkänd metod träder i kraft.

Vad du kan dokumentera

En överblick över legeringselement och beläggningar per produktvariant, inklusive effekten på separerbarheten vid återvinning, för så långt detta är känt.
Kopplingen mellan stålsorter och tillämpade normer å ena sidan och återvinnbarhetsåtgiftet å andra sidan, så att ett påstående förblir spårbart till en specifik produktvariant.
Uppgifter om skrotandelen i smältningenför företag som själva smälter eller omsmälter.
Korrespondens eller dokumentation från tillverkaren eller importören som ett påstående om återvinningsbarhet är baserat på, inklusive datumet och den produktvariant som påståendet gäller.
En anteckning om vilken information som fortfarande saknas så länge de produktspecifika reglerna för stål inte är fastställda, så att det blir snabbt klart vilka uppgifter som måste fyllas på när den delegerade handlingen publiceras.
Ett dossier där CBAM-relaterad dokumentation (Förordning (EU) 2023/956) hålls åtskild från ESPR-underbyggnaden, för att förhindra att båda dossierna blandas. Mer om detta vid vad CBAM innebär för stålimporten.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om regelverket som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behöriga tillsynsmyndigheten.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, kontrollerat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.