vilken tillsynsmyndighet kontrollerar produktpasset i nederländerna

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Den som tillverkar, säljer eller handlar med stålproduktets produktpass kommer någon gång att möta marknadstillsyn. Förordning (EU) 2019/1020 reglerar hur denna tillsyn är utformad i EU, och artikel 27 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) fastställer vilken information tillverkare måste hålla tillgänglig för de myndigheter som begär det. Nederländerna måste på grundval därav utse en marknadstillsynsmyndighet eller utse vilken befintlig tillsynsmyndighet som får denna uppgift för produkter med ett digitalt produktpass. Vid tidpunkten för skrivandet är det ännu inte fastställt vilken nederländsk myndighet det blir för stål och järnhalvfabrikat — det följer av den nationella genomförandelagstiftning som kommer efter den delegerade handlingen för denna produktgrupp.

Hålla information tillgänglig

Förordning (EU) 2019/1020 utgår från ett system där en marknadsaktör på begäran kan presentera dokumentation och teknisk information. För ett företag med 10 till 100 anställda betyder det konkret: uppgifterna som finns i produktpasset, och motiveringen bakom dem, måste kunna begäras på kort tid. Inte något löst någonstans i en e-postlåda hos en medarbetare som slutade för tre år sedan, utan på en plats där någon inom företaget kan hitta dem.

Veta vem som är ansvarig för vad

Marknadstillsynen riktar sig inte automatiskt mot den part som faktiskt har sammanställt passet — det riktar sig mot marknadsaktören som enligt reglerna är ansvarig för det. Det är inte samma part i varje led i kedjan. Den som är osäker på om det är tillverkaren, importören eller sitt eget företag hittar grundfördelningen i vem är ansvarig för stålproduktens produktpass? och den mer exakta gränsningen i är jag importör eller tillverkare enligt ESPR?. En handlare som endast säljer vidare stål har igen en annan position, beskriven under vilka skyldigheter har en distributör eller handlare av stål?

Samarbeta med en begäran från tillsynsmyndigheten

Förordning (EU) 2019/1020 utgår från samarbete: en marknadsaktör som tillfrågas om information samarbetar för detta inom den tidsram som tillsynsmyndigheten fastställer. För ett medelstort företag betyder detta att det måste finnas någon som vet vilket pass som hör till vilken stålparti, och som kan vidarebefordra frågan till rätt person eller rätt system — särskilt om passet inte själv är upprättat utan är övertaget från en tillverkare utanför EU, en situation som behandlas separat i min tillverkare ligger utanför Europeiska unionen — vem reglerar produktpasset då?

Där det går fel i praktiken

Några situationer återkommer ständigt hos företag som har att göra med marknadstillsyn, även om det inte nödvändigtvis gäller stål specifikt:

• QR-koden hänvisar till ett pass som inte längre finns online. Hostingparten har lagts ned, kontraktet har inte förnyats, eller en intern migrering har misslyckats. Passet finns fortfarande på papper, men är inte längre åtkomligt såsom reglerna kräver.
• Ingen i företaget vet längre vem som sammanställde passet. Efter personalförändringar har kunskapen om datakällorna försvunnit, medan en tillsynsmyndighet just frågar efter underlagen bakom ett påstående i passet.
• En produkt säljs under ett eget varumärke, men pasportets skyldigheter har aldrig återprövats. Den som ompackar stål eller för det ut på marknaden under eget namn kan därmed hamna i en annan roll än vad han trodde — se jag säljer stål under mitt eget varumärke — vilka förpliktelser får jag?
• Försäljning via en marknadsplats utan att det är fastställt vem som levererar vilken information. Vid försäljning via en onlineplattform kan det vara oklart vilken part som tillsynsmyndigheten vänder sig till — detta utreds vidare i vad betyder produktpasset när jag säljer stål via en onlinemarknadsplats?
• Passet finns, men uppgifterna i det visar sig vara felaktiga eller föråldrade. Då skiftar frågan från "finns det ett pass" till "vem är ansvarig för felet", en fråga som behandlas separat under vem är ansvarig om det finns felaktig information i produktpasset

Vad du kan dokumentera

Utan att den nederländska tillsynsmyndigheten ännu är känd kan ett företag redan ordna på sina saker så att en förfrågan om information inte blir en kris:

• En sammanfattning av vilka produktgrupper stål företaget handlar med eller bearbetar, och vilket pass som hör därtill.
• En fastställd överenskommelse om vem inom företaget som är ansvarig för att underhålla och hitta pasportuppgifter — även efter personalförändringar.
• Korrespondens och dokumentation från tillverkaren eller importören som passet är baserat på, bevarad på en fast plats och inte bara i en individuell brevlåda.
• En överenskommelse med värdpartiet (eller internt) om bevarandetid och tillgänglighet för passet, inklusive vad som händer vid byte av leverantör eller plattform.
• Om det är tveksamt vilken roll företaget har i kedjan: en kort anteckning där det är fastställt på basis av vilka överväganden företaget betraktar sig själv som tillverkare, importör, distributör eller märkinnehavare — användbar om en tillsynsmyndighet frågar efter det.

För företag som undrar om denna typ av dossiering måste ske internt eller kan läggas på entreprenad, går behöver jag extra personal för produktpasset eller kan jag lägga ut det på entreprenad vidare in på det valet. Och för den som undrar vad som faktiskt händer om denna typ av dokumentation saknas när skyldigheterna träder i kraft, finns det vad händer om jag inte har ett produktpass för mitt stål?

Så snart den nederländska genomföranderegleringen nämner den utsedd marktillsynsmyndighet för denna produktgrupp, läggs det till här.