Är jag importör eller tillverkare enligt ESPR?

Tillverkare eller importör: skillnaden ligger i vem som för produkten ut på marknaden

Den som är etablerad i EU och tillverkar en produkt av stål eller järn, låter tillverka den eller för ut den på marknaden under eget namn eller varumärke anses vara tillverkare. Den som hämtar en produkt från utanför EU och för ut den på EU-marknaden för första gången anses vara importör. Det handlar alltså inte om vem som fysiskt har valsad eller gjutit metallen, utan om vem som är ansvarig för att föra produkten ut på marknaden: den part som för produkten ut på EU-marknaden för egen räkning bär de skyldigheter som följer av det. Artikel 27 i ESPR beskriver vad som förväntas av en tillverkare, artikel 29 vad som förväntas av en importör. Båda artiklarna utgår från en faktisk roll, inte från ett val: ett företag definierar sig inte själv som tillverkare eller importör, det är det baserat på vad det gör med produkten.

För vem detta är relevant, och för vem det inte är

Denna skillnad är viktig för företag som faktiskt tillverkar halvfabrikat av järn och stål eller importerar dem från ett land utanför EU och för dem ut på EU-marknaden för första gången. En stålhandel som köper profiler, plåtar eller rör från en leverantör som redan är etablerad inom EU och som därefter säljer dessa produkter vidare till en metallbearbetare är i de flesta fall varken tillverkare eller importör, utan en distributör — en tredje roll som behandlas separat i ESPR och inte faller under artikel 27 eller artikel 29. Ett företag som endast bearbetar stål (sågar, böjer, svetsar) utan att föra ut det under eget namn som en ny produkt på marknaden behöver inte automatiskt se sig själv som tillverkare; det beror på frågan om det uppstår en ny produkt som erbjuds under eget namn. Detta avsnitt behandlar skillnaden tillverkare/importör enligt ESPR; det handlar inte om vilka konkreta krav som ställs på produktpasset för stål och järn — dessa krav följer av en separat delegerad handling som ännu inte finns.

När denna skillnad börjar gälla är ännu inte fastslaget

Det finns ännu inget fastslaget datum för när skyldighheterna enligt artikel 27 och artikel 29 för järn- och stålhalvfabrikat faktiskt träder i kraft. Enligt Europeiska kommissionens handlingsplan för ESPR (2025-2030) förväntas den första delegerade handlingen för denna produktgrupp 2026, och de skyldigheter som följer av den träder i kraft arton månader efter publicering. På denna grund räknar man med omkring 2028, men det är en förväntning, ingen garanti: så länge den delegerade handlingen inte finns är det heller ingen ingångsdatum fastslaget. Till dess gäller ESPR:s allmänna skyldigheter ännu inte för denna produktgrupp. Så snart den delegerade handlingen har publicerats kommer datumet att anges här.

Hur man praktiskt kan fastställa detta

Den första frågan är var produkten kommer från: är den tillverkad inom EU, eller kommer den från utanför EU ut på EU-marknaden? Vid tillverkning inom EU är den part som erbjuder produkten under eget namn eller varumärke aktuell som tillverkare. Vid ursprung från utanför EU är den part som för produkten ut på EU-marknaden för första gången aktuell som importör, även om den parten inte själv har tillverkat produkten. Den andra frågan är vars namn eller varumärke som står på produkten: ett företag som låter ett halvfabrikat tillverkas av en tredje part, men för ut det under eget namn på marknaden, faller under tillverkurrollen, oavsett vem som faktiskt har valsad eller gjutit det. Den tredje frågan är vem som är den första marknadsaktören inom EU: i en kedja av flera företag inom EU är det vanligtvis endast den första länken som är tillverkare eller importör, och parterna därefter är distributörer. Den som efter att ha gett sig igenom dessa frågor inte känner igen någon av dessa roller hos sig själv kan kontrollera om distributörrollen är tillämplig; denna roll medför andra skyldigheter som inte behandlas här.

Vad detta bygger på: artikel 27 och artikel 29 i ESPR

Distinktionen mellan tillverkare och importör följer direkt från utformningen av ESPR: artikel 27 beskriver tillverkarens skyldigheter, artikel 29 beskriver importörens skyldigheter. Båda artiklarna är strukturerade kring den faktiska handlingen att få produkten på marknaden, inte kring själva fysisk produktion. Det är därför ett företag som låter producera men själv får produkten på marknaden ändå anses vara tillverkare, och ett företag som återför en redan inom EU handlad produkt faller utanför båda artiklarna.

Den som vill kontrollera vilken roll som gäller för sin egen verksamhet kan konsultera texten i artikel 27 och artikel 29 i Förordning (EU) 2024/1781 via källan nedan och jämföra sin egen situation med frågorna i denna text: var kommer produkten ifrån, vems namn står på den, och vem får den som första på marknaden i EU.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

ESPR gör en skarp åtskillnad mellan tillverkare och importörer, och den åtskillnaden avgör vilka skyldigheter som gäller. Båda rollerna har att göra med produktpasset, men arten av skyldigheterna skiljer sig åt. För ett handelsföretag som anskaffar stål från Turkiet, Indien eller Kina och säljer det i EU är frågan "vad är jag egentligen här" därför inte kosmetisk — det avgör hela fortsättningen.

En tillverkare är enligt artikel 27 i ESPR den som tillverkar produkten, eller låter den utformas eller tillverkas, och handlar med den under sitt eget namn eller varumärke. En importör är enligt artikel 29 den som för en produkt från ett land utanför EU in på EU-marknaden. Den som kombinerar båda roller — till exempel låter stål valsa vid en fabrik utanför EU och säljer det under sitt eget varumärke — gör bra i att inte fatta beslutet om åtskillnaden för snabbt på basis av "vem som fysiskt gör det", utan på basis av vem som för produkten på marknaden under vilket namn. Det senare rör vid frågan Jag säljer stål under mitt eget varumärke — vilka skyldigheter får jag?, för även ett handelsföretag som inte producerar stål kan genom sättet att handla hamna i tillvararrollen.

Vad som förväntas av dig

Som tillverkare: se till att produkten uppfyller kraven

Artikel 27 i ESPR lägger ansvaret för innehållet i produktpasset på tillverkaren. Det betyder att tillverkaren svarar för riktigheten av de uppgifter som ingår i det: sammansättning, ursprung, tekniska egenskaper och resten av vad den tillämpliga delegerade akten för stål kommer att kräva. För en stålproducent med 10 till 100 anställda betyder detta i praktiken att de uppgifter som redan finns här och där i företaget — i kvalitetscertifikatet, arbetsordern, ERP-systemet — måste samlas på ett strukturerat sätt, i en form som är maskinläsbar och kan kopplas till en QR-kod. Det är mindre en juridisk uppgift än en datakvalitetsuppgift.

Som importör: kontrollera innan du för produkten på marknaden

Artikel 29 i ESPR lägger på importören en annan typ av skyldighet: inte att sammanställa passet, utan att kontrollera om tillverkaren utanför EU redan har gjort det, och om passet uppfyller kraven, innan produkten förs in på EU-marknaden. För ett handelsföretag som importerar stål betyder detta att det måste finnas ett tillfälle i inköpsprocessen då detta kontrolleras — inte efteråt, när produkten redan har sålts vidare. Den som stöter på detta problem för att leverantören utanför EU inte själv tillhandahåller något pass, hittar fler anknytningspunkter vid Min tillverkare är utanför Europeiska unionen — vem hanterar då produktpasset?.

Som importör: bevara och förmedla tillverkarens uppgifter

Utöver kontrolluppgiften lägger artikel 29 på importören även en bevaringsskyldighet och en förmedlingsskyldighet: de uppgifter och dokumentation som tillverkaren har tillhandahållit måste förbli tillgängliga för tillsynsmyndigheter och måste följa med i handelskedjan. För ett företag av denna storlek är detta ofta en fråga om dossiering: per försändelse, per produktionssats, anteckna vad som mottagits och från vem.

Båda roller: veta när rollen växlar

Ett företag som både själv bearbetar stål och säljer vidare stål som gjorts av andra kan per produktlinje hamna i en annan roll. Det är ingen teoretisk poäng: det avgör om företaget för en viss sats optraderar som tillverkare (artikel 27) eller som importör (artikel 29), med olika skyldigheter per sats. Företag som är osäkra på sin position i kedjan, även i förhållande till mellanhandeln, hittar fler stödpunkter vid Vem är ansvarig för produktpasset för stål?.

Där det går fel i praktiken

Ett handelsföretag som anskaffar stål från en fabrik utanför EU och säljer det under sitt eget varumärke går ibland utgår från att det är "helt enkelt importör", medan handeln under eget varumärke faktiskt för med sig kännetecken på tillvararrollen. Det skapar oklarheter om vem som ska tillhandahålla vilka uppgifter.

En andra situation: en importör tar emot ett kvalitetscertifikat från fabriken utanför EU, men inget strukturerat produktpass, och utgår felaktigt från att certifikatet är tillräckligt. Kontrolluppgiften i artikel 29 kräver något annat än att kontrollera ett kvalitetscertifikat.

En tredje situation: ett företag köper halvfabrikat från en europeisk mellanhändlare, som i sin tur köper utanför EU, och antar att förpliktelserna redan ligger hos mellanhändlaren. Vem i kedjan som exakt har vilken roll beror på vem som för produkten ut på EU-marknaden var och under vilket namn — inte på vem som köper den först. Den här frågan rör också mellanhändelns egen ställning, se Vilka skyldigheter har en distributör eller återförsäljare av stål?.

En fjärde situation: ett företag säljer via en egen webshop eller via en marknadsplats till andra EU-länder, och anser sig inte vara "importör" för att produkten redan lagrats i EU. Vid gränsöverskridande försäljning inom EU spelar importörsrollen vanligtvis inte samma roll som vid införsel från utanför EU, men frågan om vilken roll en försäljningskanal medför dyker upp här också — se även Vad betyder produktpasset om jag säljer stål via en onlinemarknadsplats?.

En femte situation: internt hanteras frågan "är vi tillverkare eller importör" som en engångsrättslig kvalificering, medan ett företag med ett varierat inköpsmönster egentligen måste ställa denna fråga på nytt för varje produktlinje eller för varje leverantör.

Vad du kan dokumentera

En översikt per produktlinje eller leverantör av den roll som företaget intar i den: tillverkare enligt artikel 27, eller importör enligt artikel 29 i ESPR.
En fast kontrollpunkt i inköpsprocessen där det fastställs om en leverantör utanför EU redan har levererat ett produktpass, och om det är fullständigt.
En dokumentation per försändelse eller parti med den dokumentation som mottagits från tillverkaren utanför EU, inklusive mottagningsdatum och kontaktuppgifter för tillverkaren.
Interna avtal om vem inom företaget som är ansvarig för att bedöma rollen vid nya leverantörer eller nya försäljningskonstruktioner (eget varumärke, marknadsplats, vidareförsäljning).
Ett fast format för registrering av uppgifter som tillverkaren levererar, så att dessa uppgifter också kan användas för att sammanställa själva passet.

Företag som undrar om detta kan hanteras internt eller bättre kan läggas ut på entreprenad finner ett utgångspunkt vid Behöver jag extra personal för produktpasset eller kan jag lägga ut det på entreprenad?.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om regelverket som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behöriga tillsynsmyndigheten.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av en människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.