Min produkt behöver flera produktpass — hur fungerar det tillsammans?

Ett pass per produkt är utgångspunkten för ESPR

Om det förekommer flera digitala produktpass för samma produkt är utgångspunkten för ESPR inte att dessa ska existera sida vid sida, utan att uppgifterna samlas i ett digitalt produktpass per produkt, kopplat till en unik identifieringskod. Artikel 9 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) beskriver vad ett digitalt produktpass måste innehålla och hur det måste vara tillgängligt; artikel 12 reglerar den unika identifieringskoden som kopplar en produkt och motsvarande uppgifter entydigt till varandra. Denna kod är pivotpunkten: den säkerställer att olika datakällor — från tillverkaren, från en bearbetare, från en certifieringsenhet — når samma fysiska produkt, även om dessa uppgifter kommer från flera förpliktelser samtidigt. För ett halvfabrikat av stål eller järn innebär detta att avsikten inte är att det senare ska finnas ett separat "ESPR-pass" och därutöver ett annat pass för samma produkt; systemet är utformat omkring en enda åtkomstpunkt per produkt.

För vem och för vad detta gäller — och för vad det inte gäller

Detta handlar om strukturen på själva det digitala produktpasset, enligt vad ESPR avser: en identifieringskod, en centralt tillgänglig datamängd. Det handlar inte om andra förpliktelser som förblir skilda från passet, såsom CE-märkning, materialbeskrivning eller inspektionsrapport — dessa dokument försvinner inte och blir inte automatiskt en del av passet, även om uppgifter från dem kan inkluderas i passet. Det handlar inte heller om frågan huruvida järn och stål för närvarande redan omfattas av en förpliktelse: så är inte fallet, eftersom det för denna produktgrupp ännu inte har antagits någon delegerad handling. Det handlar inte heller om det exakta tekniska sätt på vilket uppgifter från olika EU-regelningar senare praktiskt taget ska sammanföras när en produkt omfattas av mer än en förordning med egen passförpliktelse — denna detalj följer av delegerade handelingar som ännu inte finns, och artikel 9 och 12 själva går inte specifikt in på detta.

Vad som ännu inte är fastställt, och vad som är det

Det finns ingen fast datum för när detta kommer att gälla järn och stål. Vad som är fastställt är utformningen: Europeiska kommissionen arbetar enligt en handlingsplan för 2025-2030, där de första delegerade handlingarna förväntas 2026, med förpliktelser som senare träder i kraft senare. Vilka produktgrupper och med vilket innehål detta sker för anges per delegerad handling var för sig — för järn och stål finns denna handling ännu inte. Till dess att en sådan handling väl finns och träder i kraft gäller ingen lagstadgad förpliktelse för denna produktgrupp att ha ett digitalt produktpass, och det finns därför heller ingen konkret regel om hur detta pass förhåller sig till eventuella andra passförpliktelser på samma produkt. Så snart handlingen är publicerad uppdateras datumet och innehållet här.

Hur du kan hantera detta i praktiken

Det första steget är att kontrollera om din egen produkt, förutom en framtida ESPR-skyldighet, också omfattas av en annan EU-regelgivning som redan registrerar uppgifter om samma produkt eller senare kommer att ha sin egen passliknande skyldighet. Det andra steget är att hålla denna befintliga dokumentation i ordning och lagra den tydligt — certifikat, sammansättningsuppgifter, ursprungsinformation — oavsett i vilket system den senare kommer att hamna, eftersom detta är grunden från vilken ett framtida pass kommer att sammansättas. Det tredje steget är att inte gå före en teknisk koppling som ännu inte finns: så länge det inte finns en delegerad handling för järn och stål, finns det heller ingen fastställd metod för hur uppgifter från flera regelgivningar kombineras i en enda post. Det fjärde steget är att hålla dina egna källor (tillverkare, importör, bearbetare) överens om vem som tillhandahåller vilka uppgifter, så att när skyldigheten och motsvarande identifieringskod väl finns, är sammanslagningen till ett pass en fråga om att överföra uppgifter snarare än att rekonstruera uppgifter i efterhand.

Var detta följer från: artikel 9 och artikel 12 i ESPR

Grunden för allt detta ligger i två artiklar i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781). Artikel 9 fastställer vad ett digitalt produktpass måste innehålla innehållsmässigt och hur det måste vara tillgängligt för berörda parter. Artikel 12 reglerar den unika identifieringskoden som kopplar en produkt till sitt dataregister — den tekniska länken som säkerställer att det per produkt finns en igenkännlig anknytningspunkt, i stället för lösa, ickekopplade dataset. Tillsammans utgör dessa artiklar det ramverk inom vilket "en produkt, ett pass" som utgångspunkt har utformats, även om den vidare genomförningen för specifika produktgrupper — inklusive järn och stål — ännu måste komma via delegerade handlingar.

Den som redan nu vill förbereda sig gör klokt i att göra befintlig produktdokumentation centralt och digitalt tillgänglig, så att den senare utan besvär kan kopplas till den unika identifieringskoden när den väl finns; att vänta längre är för denna produktgrupp för närvarande det enda som faktiskt kan göras, eftersom själva skyldigheten ännu inte existerar.