Vad betyder CBAM för import av stål?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

CBAM (förordning (EU) 2023/956) påverkar i första hand företag som importerar stål från utanför EU. Företag som endast handlar eller bearbetar material inom EU märker av det indirekt — genom frågor från en underleverantör eller kund — men själva skyldigheterna vilar på importören.

Kontrollera om era produkter omfattas av CBAM

Råjärn, stål och många halvfabrikat därav står på varuförteckningen i förordningen. För ett företag med 10 till 100 anställda som köper stål utanför EU betyder detta i praktiken: kontrollera per varokod om den finns med på listan. Det är ingen bedömning efter magkänsla utan en fråga om att jämföra sin egen inköpslista med förordningens bilaga. Om ett företag inte gjort detta internt vet man faktiskt inte om det föreligger en anmälningsplikt.

Samla in uppgifter om importerade tonnage och emissioner

För CBAM-omfattad import registreras hur mycket material som importerats och vilka växthusgasutsläpp som är förknippade med det — direkt vid produktionen och, där tillämpligt, indirekt via energiförbrukning. Dessa uppgifter kommer vanligtvis från producenten utanför EU, inte från en egen mätning. För ett handelsföretag betyder detta att relationen till den utländska leverantören förändras: ett emissionsvärde per ton måste nu tillhandahållas, där tidigare endast pris och ett certifikat var relevant. Det värdet bestäms ofta på annat sätt än de CO2-värden som ingår i ett europeiskt produktdatablad, och det är därför en separat övning — se för denna jämförelse hur CO2-utsläppen per ton stål redovisas.

Rapportera enligt det fastställda systemet

Förordningen föreskriver en rapporteringsskyldighet för CBAM-anmälare, med en övergångsperiod där data huvudsakligen samlas in och rapporteras innan ekonomiska åtaganden tillkommer. För ett medelstort företag betyder detta att någon — internt eller en tullagent — faktiskt lämnar in rapporten, och att underliggande uppgifter är härledbara och motiverade per försändelse. Det är inte en engångsaktion utan en återkommande cykel, kopplad till import.

Presentera emissionsdata till er egen försörjningskedja

Där en importör förmedlar emissionsvärden från en utländsk producent ställs implicit frågan om dessa värden är korrekta och på vilken metod de baseras. Det är ett annat spörsmål än att internt fastställa enligt vilken metod värdena för datablad mäts, men de två frågorna är närbesläktade: en importör som senare också omfattas av ESPR-skyldigheterna för produktdatabladet för stål gör klokt i att ordna samma källdata för båda ändamålen i stället för att fråga två gånger separat.

Där det går fel i praktiken

Varokoden kontrolleras inte mot CBAM-listan. Ett företag utgår från att "bara köpa stål" faller utanför regelverket, medan den specifika koden faktiskt finns med på listan. Detta förekommer särskilt ofta vid halvfabrikat och bearbetade produkter, där klassificeringen är mindre uppenbar än vid råstål.

Den utländska leverantören tillhandahåller inget (användbart) emissionsvärde. Framför allt mindre producenter utanför EU har dessa uppgifter inte standardmässigt tillgängliga, eller tillhandahåller ett värde utan motivering. Importören står då inför en rapporteringsskyldighet för vilken basuppgifterna saknas.

Emissionsdata och databladsdata hålls skilda från varandra. Företag som både gör CBAM-rapportering och senare måste sammanställa ett produktdatablad bygger ofta två separata register med delvis samma ursprungsfrågor. Det medför dubbelt arbete och dubbel risk för inkonsekvens.

Ingen åtskillnad görs mellan skrot- och malmbaserad produktion. Eftersom emissionsintensiteten för stål varierar kraftigt beroende på produktionsväg leder det att inte registrera denna åtskillnad till ett emissionsvärde som inte överensstämmer med materialets faktiska ursprung. Detta påverkar också frågan hur skrotvandelen i smältan registreras, som är relevant för emissionsbedömningen.

Rapporteringsskyldigheten läggs på en person utan ersättning. För företag av denna storlek är CBAM-rapportering ofta en inköpares eller controllers arbete. Om denna person slutar eller bort eller när personal byts uppstår ett gap i rapporteringscykeln, medan skyldigheten fortsätter.

Vad du kan dokumentera

• En förteckning över varukoder som företaget importerar, med en notering per kod om denna finns på CBAM-varuförteckningen.
• Ett fast format för emissionsdata per leverantör, så att varje utländsk producent levererar samma data i samma form — detta förhindrar att varje försändelse blir en separat utredning.
• Korrespondens med leverantören om använd produktionsväg (malm eller skrot), som grund för emissionssiffran.
• En intern ansvarig med ersättare för den periodiska rapporteringen, fastställd i en arbetsbeskrivning eller arbetsinstruktion.
• En koppling mellan CBAM-dossier och passdossier för material som omfattas av båda regelverken, så att källdata inte efterfrågas två gånger separat. Tänk även på frågan vilka data som kommer i stålproduktens produktpass, så att data som redan samlas in för CBAM inte senare behöver efterfrågas på nytt från leverantören.
• En loggbok över importerade ton per kvartal, som grund för den periodiska rapporteringen och som kontrollmedel vid avvikelser.

Denna dokumentation är inte ett mål i sig, utan förhindrar att rapporteringsskyldigheten fylls i från början på nytt för varje försändelse.