Hur långt måste ett produktpass vara tillgängligt?

Lagringstiden är ännu inte fastställd i lagstiftningen

ESPR föreskriver att ett digitalt produktpass måste förbli tillgängligt, men exakt hur länge är inte fastställt i själva förordningen — det bestäms per produktgrupp i en delegerad handling. Artikel 10 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) ålägger marknadsaktören som skapar passet att se till att det förblir tillgängligt, och kopplar varaktigheten till vad som överens kommer för den specifika produktgruppen. För järn och stål finns denna produktspecifika handling ännu inte. Det finns därför för närvarande inget lagstadgat minimum- eller maximumantal år att ange för hur länge ett pass för stålhalvfabrikat måste förbli tillgängligt — det kommer först att fastställas när Europeiska kommissionen publicerar handlingen för denna produktgrupp.

Vad artikel 10 reglerar och inte reglerar

Artikel 10 handlar om tillgängligheten av själva passet: det måste förbli tillgängligt för läsning även om produkten byter ägare eller inte längre säljs. Artikeln reglerar inte lagringstider som följer av annan lagstiftning, såsom tekniska dossier enligt CE-märkningsregler eller dokumentation som en tillverkare behåller av ansvarsskäl. Dessa skyldigheter existerar separat från produktpasset och ändras inte på grund av ESPR. Artikel 10 handlar inte heller om den fysiska produkten eller lagringen av materialet själv, utan endast om de digitala uppgifter som registrerats om det. Och artikeln säger ingenting om vem som bär kostnaderna för denna tillgänglighet eller genom vilken teknisk lösning det genomförs — det är upp till marknadsaktören och den part som är värd för passet.

Ingen fastställd datum, men en etablerad process

Det finns ingen datum att ange för när denna lagringstid för järn och stål blir fastställd, eftersom den aktuella delegerade handlingen ännu inte är publicerad. Det som däremot är fastställt är den större process inom vilken detta sker: i arbetsprogrammet för ESPR för perioden 2025-2030 förväntas den första delegerade handlingen 2026, med skyldigheter som senare träder i kraft några månader senare. Detta arbetsprogram säger något om takten med vilken kommissionen hanterar produktgrupper, men ingenting specifikt om varaktigheten av tillgänglighetsskyldigheten för stålhalvfabrikat — det följer först från själva handlingens text när den föreligger. Fram till dess gäller ingen lagstadgad skyldighet för denna produktgrupp att ha ett digitalt produktpass, och således ingen lagstadgad lagringstid därför.

Vad detta betyder för dem som redan arbetar med pass

För den som redan arbetar med eller förbereder sig för ett produktpass är det första steget att kontrollera om en delegerad handling redan är publicerad för det egna produktsegmentet — så länge så inte är fallet är den exakta lagringstiden helt enkelt ännu inte fastställd och det finns ingenting specifikt att säga om det. Det andra steget är att hålla den interna dokumentationen i ordning oberoende av denna osäkerhet: uppgifter om ursprung, sammansättning och bearbetning av stål förblir relevanta oavsett när den lagstadgade tiden fastställs. Det tredje steget är att titta på den praktiska sidan av hosting: ett pass måste lagras någonstans, och detta val är oberoende av frågan om hur länge lagen till slut föreskriver. Ferropas hostar pass för en period på tio år som en egen tjänsteavtal — det är en kommersiell åtagande från plattformen, ingen tillämpning av den lagstadgade tiden från artikel 10. Om den delegerade handlingen för stål senare föreskriver en längre eller kortare period, är det en ytterligare lagstadgad skyldighet som är separat från det som en plattform erbjuder som tjänst.

Grunden: artikel 10 och registret i artikel 13

Denna förklaring följer av artikel 10 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781), som beskriver kraven på det digitala produktpasset, inklusive skyldigheten att upprätthålla kontinuerlig tillgänglighet under en period som fastställs per produktgrupp. Dessutom är artikel 13 i ESPR relevant, som reglerar registret över digitala produktpass: detta register bevarar registreringsdata och unika identifieringskoder, oberoende av frågan om passportatet för en enskild produkt fortfarande kan konsulteras via de vanliga kanalerna. Registret utgör därmed ett tilläggslager vid sidan av tillgänglighetsskyldigheten i artikel 10, avsett att hålla data kontrollerbara för tillsyn och verifiering.

Den som nu förbereder ett produktpass för järn eller stål gör bäst i att organisera sina egna källdata (ursprung, sammansättning, bearbetningssteg) strukturerat redan från början, oavsett den ännu inte fastställda lagenlig bevarandeperiod, och att följa publiceringen av den produktspecifika delegerade handlingen för att se vilken period som slutligen kommer att fastställas där.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Den som för stål eller en halvfabrikat därav på marknaden vill veta hur länge motsvarande digitala data måste finnas någonstans. Det är inte bara en IT-fråga ("hur många år hyr vi lagringsutrymme") utan också en organisatorisk: någon måste se till att dessa data förblir tillgängliga, även om mycket förändras internt. Artikel 10 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) fastställer kravet att produktpasset måste vara tillgängligt så länge det är relevant för produkten i fråga — den exakta perioden utarbetas per produktkategori i en delegerad handling. För stål och järnhalvfabrikat finns denna handling ännu inte, så ett konkret antal år kan inte anges för närvarande.

Att varaktigheten ännu inte är fastställd betyder inte att det inte finns något att göra. Skyldigheten att i förväg reglera vem som är ansvarig för denna tillgänglighet, och hur detta är arrangerat, är redan på plats.

Vad som förväntas av dig

Arrangera tillgänglighet under produktens livslängd

Artikel 10 i ESPR kopplar bevarandeperioden till produkten, inte till företaget. I praktiken betyder detta att en stålhandel eller metallbearbetare med tio till hundra anställda inte kan nöja sig med "vi hostar passet så länge vi är kund hos vår programvaruleverantör". Data måste förbli tillgängliga för den som senare använder, bearbetar eller demonterar produkten — även om det är år efter den första försäljningen. För halvfabrikat som försvinner in i andra produkter kan det vara en lång period. Den som lägger ut detta på en värdleverantör gör klokt i att avtalsreglera detta utifrån vad som senare kommer att fastställas i den delegerade handlingen, istället för en fast kontraktsperiod som av en slump är tre eller fem år.

Upprätthålla tillgänglighet via registret

Artikel 13 i ESPR föreskriver registrering av produktpasset i ett centralt register. Detta register innehåller bland annat en referens till var produktpasset faktiskt är placerat. För ett företag betyder detta att en registrering inte är en engångsåtgärd: om produktpasset byter värdleverantör, ändrar format, eller företaget själv byter infrastruktur, måste denna referens förbli korrekt så länge produktpasset måste existera. Vad registret för digitala produktpass exakt registrerar och vem som upprätthåller det är därför direkt kopplat till frågan om hur länge allt måste förbli tillgängligt: ett pass som tekniskt sett ännu existerar men vars registerpost refererar till en plats som inte längre finns, uppfyller faktiskt inte kraven.

Fortlöpande tillgänglighet, även vid företagsförändringar

Skyldigheten upphör inte vid en fusion, övertagande, konkurs eller upphörande av verksamheten hos det företag som lät produktpasset upprätta. För ett MKB-företag är detta en av de mindre uppenbara konsekvenserna: bevarandeplikten är inte kopplad till företagets fortbestånd, utan till den produkt som fortfarande är i omlopp. Detta väcker omedelbar frågan vad som händer med produktpasset när ett företag upphör — en fråga som på grund av denna skyldighets natur inte är teoretisk, särskilt inte i en sektor med många mindre, specialiserade underleverantörer.

Där det går fel i praktiken

En första situation: ett värdavtal med en IT-leverantör upphör efter ett par år, och ingen har på förhand kommit överens om vad som händer med data efter avtalet. Produktpasset försvinner faktiskt, medan produkten fortfarande är i användning i år framöver.

En andra: vid ett övertagande överförs produktdokumentationen, men inte åtkomsten till det underliggande systemet där produktpassen befann sig. Köparen har stålet, men inte nyckeln till motsvarande data.

En tredje: ett företag registrerar produktpasset korrekt vid framtagning, men glömmer att uppdatera registerposten när det senare byter till ett annat system för att koppla data till sitt eget ERP- eller lagersystem. QR-koden på produkten refererar då till en adress som inte längre är aktivt underhållen.

En fjärde situation uppstår vid batchregistrering: ett stahlparti som registrerats som batch delas senare upp och säljs vidare i mindre delar. Om det inte förhandsfastställts hur batchregistrering kontra styckeregistrering förhåller sig till bevarandeplikten per dellevering, är det senare oklart vem som är ansvarig för datatillgängligheten för vilken del av partiet.

En femte: ett företag utgår från att en bevaringsperiod på fem eller tio år (som är vanligt i annan reglering) också gäller här automatiskt, och inrättar lagringen därefter. Eftersom den faktiska perioden för stål ännu måste fastställas genom delegerad handling, kan detta antagande för närvarande inte underbyggas — och den verkliga perioden kan både bli kortare och längre.

Vad du kan dokumentera

Ett hostingavtal som inte upphör vid slutet på en avtalsperiod, utan som uttryckligen förutsätter övergång eller förlängning så snart bevaringsperioden från den delegerade handlingen är känd.
En intern anvisning om vem som är ansvarig för att hålla registerposten aktuell, inklusive vad som ska göras vid ett systemskifte.
En procedur för företagsförändringar (övertagande, fusion, nedläggning) som fastställer hur åtkomsten till paspoortdata överförs, inte bara själva uppgifterna.
En förteckning över vilka identifikationskoder som tillhör vilken batch eller vilken produkt, särskilt vid partidelning — detta motsvarar sättet på vilket varje produkt får en unik identifikationskod .
En dossiä per produktkategori med registreringsdatum, använd hostingpart och eventuella ändringar däri, så att det vid en kontroll på ett enkelt sätt går att visa att tillgängligheten alltid har varit ordnad.
En fast kontroll vid varje ändring i datamängden som levereras för paspoorten, så att det omedelbar är klart om en ändring i mängden också för med sig en ändring i lagringsperioden.

Så snart den delegerade handlingen för järn och stål fastställer en konkret bevaringsperiod, kompletteras detta här. Fram till dess är det framför allt fråga om att på ett bra sätt fördela ansvaret för tillgängligheten själv — denna del av skyldigheten är ju redan fastställd.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om regelverket som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behöriga tillsynsmyndigheten.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av en människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.