Enligt vilken metod ska jag mäta värdena för passet?

Mätmetod för stål är ännu inte fastställd

För järn och stål är det ännu inte fastlagt enligt vilken testmetod, mätmetod eller beräkningsmetod värdena för det digitala produktpasset ska bestämmas. ESPR (förordning (EU) 2024/1781) reglerar i artikel 39 hur det ska fungera senare: för varje produktgrupp för vilken krav ställs kommer det att finnas en fastlagd metod, helst genom en harmoniserad standard som tillkännages i EU:s officiella tidning. Så länge sådan standard inte finns kan andra tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder användas. För stål och järn finns denna specifika utformning ännu inte; den kommer först med den delegerade handlingen som fastställer kraven för denna produktgrupp.

För vilka värden detta gäller — och vad som ligger utanför

Detta ämne handlar om sättet på vilket ett värde i passet fastställs: till exempel hur en andel återvunnet material, ett kolfotavtryck eller en mekanisk egenskap mäts eller beräknas. Det handlar inte om vilka värden som måste ingå i passet — det regleras separat genom prestations- och informationskraven i artiklarna 5 till och med 7 i ESPR. Mätmetoden och innehållskravet är således två separata steg: först bestämmer lagstiftaren vad som ska mätas, därefter bestämmer artikel 39 hur det ska mätas. För stål och järn är ingen av dessa ännu produktspecifik utformad. Befintliga standarder som redan är vanliga i stålsektorn för andra ändamål — till exempel för CE-märkning eller kvalitetscertifiering — är inte automatiskt samma standarder som senare kommer att föreskriftas för produktpasset, även om överlappning är väl tänkbar.

Ännu inget datum, men en fastlagd väg

Det finns ännu inget datum då mätmetoden för järn och stål är fastställd. Detta datum är kopplat till ESPR:s bredare tidplan: arbetsprogrammet 2025-2030 förutsätter en första delegerad handling 2026, med förpliktelser som senare träder i kraft någon tid efter det. Så länge den delegerade handlingen för järn och stål inte har publicerats finns det ingen lagstadgad föreskrivning om mätmetod för passet för denna produktgrupp. Det betyder inte att ingenting händer: Kommissionen arbetar enligt en fastlagd väg, där normaliseringsorgan vanligtvis först uppmanas att utveckla en harmoniserad standard. Tills denna standard finns och har utpekats finns det i praktiken ingen enhetlig, obligatorisk mätmetod för denna sektor.

Vad detta betyder för förberedelsearbetet

Den som nu förbereder sig för produktpasset för stål gör bäst i att arbeta enligt denna ordning. Först: följa vilken delegerad handling för järn och stål som publiceras, eftersom den bestämmer både innehållskraven och hänvisningen till mätmetoden. Därefter: kontrollera om en harmoniserad standard pekas ut vid detta, och i så fall vilken — det är den standard som mätningen måste följa. Under tiden är det meningsfullt att hålla den egna mät- och testdata som redan är tillgänglig (till exempel från befintlig kvalitetskontroll, miljödeklarationer eller kedjerapporter) i ordning och spårbar, så att den senare enkelt kan granskas mot den då gällande metoden. Det är ingen idé att redan nu välja en metod och inrätta sig enligt den, eftersom det inte är fastställt om denna metod överensstämmer med vad den delegerade handlingen senare föreskriver. Företag som fungerar som tillverkare eller importör — de parter från vilka Ferropas samlar källdata för passet — bör hålla utkik efter meddelanden från Europeiska kommissionen om denna delegerade handling, eller låta detta övervaka via en branschförening.

Den rättsliga grunden: artikel 39 och artiklarna 5 till och med 7

Att en fastställd mätmetod ska gälla för varje produktgrupp följer av artikel 39 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781), som handlar om test-, mät- och beräkningsmetoder. Denna artikel reglerar företräde för harmoniserade standarder och vad som gäller så länge dessa ännu inte finns. Vilka värden som exakt ska mätas — innehållet i kraven själva — följer av artiklarna 5 till och med 7 i samma förordning, om krav på ekodesign och prestanda- och informationskrav. Båda dessa delar kommer att utarbetas separat för varje produktgrupp i en delegerad handling; för järn och stål finns denna handling ännu inte.

Vad du kan göra nu

Övervaka publiceringsplatsen för den delegerade handlingen för järn och stål, spara befintliga mät- och testdata på ett spårbart sätt, och skjut upp valet av en specifik mätmetod tills den officiella standarden eller metoden har utsetts. Denna sida uppdateras när Europeiska kommissionen publicerar mätmetoden för denna produktgrupp.

Vad detta baseras på

Själva förordningen finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; du behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR reglerar i artikel 39 att värden som används för produktpasset måste baseras på test-, mät- eller beräkningsmetoder som är tillförlitliga, noggranna och reproducerbara. Detta är ingen isolerad krav: artikel 39 fungerar tillsammans med artiklarna 5 till och med 7, där det anges vilka prestanda- och informationskrav som ska fastställas per produktgrupp. För stål och andra järnprodukter fylls dessa metoder i genom delegerade akter per produktgrupp — den specifika metoden för stål finns ännu inte.

Metoden måste vara tillförlitlig, noggrann och reproducerbar

I praktiken betyder detta att ett företag med 10 till 100 anställda inte bara får tillämpa sin egen beräkningsmetod och presentera den som definitiv. Förordningen kräver en metod som ett annat företag, med samma råvara och samma process, skulle kunna tillämpa och nå ett jämförbart resultat. För en metallbearbetare som till exempel anger andelen skrot i smältan eller beräknar CO2-utsläppen per ton stål, är detta anledning att inte förlita sig på en internt Excel-modell utan underlag, utan på en metod som överensstämmer med vad som senare fastställs i den delegerade akten. Se även om hur du fastställer andelen skrot i smältan och hur du påvisar CO2-utsläppen per ton stål.

Metoden följer av de produktgruppsspecifika genomförandebestämmelserna

Artiklarna 5 till och med 7 ESPR bestämmer att kraven per produktgrupp ska utarbetas, och artikel 39 ansluter därtill genom att bestämma att även motsvarande mätmetod per produktgrupp ska fastställas — inte generellt för alla produkter på en gång. För en stålhandel eller byggföretag betyder detta att metoden som till exempel fastställs för möbler eller elektronik inte utan vidare kan överföras till halffabrikat av järn och stål. Man väntar på en egen utformning för denna produktgrupp, och tills dess finns det ingen lagstadgad beräkningsmetod att förlita sig på.

Befintliga normer kan fungera som grund, men är inte automatiskt ESPR-metoden

Många företag arbetar redan med normer som EN-normer för stålsorter eller med CO2-beräkningar enligt befintliga sektoröverenskommelser. Artikel 39 ger utrymme för att ansluta till erkända normer, men det sker först med säkerhet när den delegerade akten hänvisar till en specifik norm eller testmetod. För ett företag som redan arbetar med ett certifikat enligt EN 10204 är det värdefullt att granska hur detta certifikat förhåller sig till det framtida passet — se hur ett inspektionscertifikat 3.1 förhåller sig till produktpassetDet certifikat visar redan något, men det är inte säkert att det omfattar samma metod som senare kommer att krävas för passet.

Metoden måste vara verifierbar för tredje part

Ett återkommande element i artikel 39 är att den använda metoden möjliggör verifiering: ett värde i passet måste kunna spåras till det sätt på vilket det fastställdes. För ett företag av denna storlek betyder detta att inte bara resultatet (ett tal) registreras, utan även hur detta tal kom till: vilken mätutrustning, vilket urval, vilken beräkningsformel. Vem som måste kontrollera vem som får se dessa underliggande uppgifter läser mer om vem som får se vilka uppgifter från produktpasset.

Där det går fel i praktiken

En första situation som ofta förekommer: ett företag använder en intern beräkningsmetod för CO2-utsläpp som är framtagen för ett annat ändamål (till exempel en kundrapport) och tillämpar denna metod rakt av på passet utan att kontrollera om den överensstämmer med vad ESPR-metoden senare kommer att kräva.

En andra: en leverantör av legeringar levererar värden utan att ange vilken testmetod som användes, varför mottagaren får ett tal som inte kan spåras. Detta berör också frågan om vilka legeringselement som måste rapporteras — en rapporterad procentsats utan metod är svår att verifiera.

En tredje situation: ett företag förväxlar normen för hur stålsorten är betecknad med metoden för hur ett prestandavärde (som återvinningsbarhet) har fastställts. Det här är två olika saker — normen säger något om ståltypen, metoden säger något om hur en egenskap har mätts. Den som vill hålla dessa isär kan jämföra det med hur stålsort och norm fastställs mot hur återvinningsbarhet påvisas.

En fjärde: ett företag väntar inte på den slutgiltiga metoden och publicerar redan värden baserade på ett antagande, utan att antagandet görs igenkännligt som sådant. Så snart den delegerade handlingen publiceras kan detta leda till en nödvändig uppdatering av redan publicerade produktpass.

En femte: ett företag förutsätter att mätmetoden för produktpasset är densamma som den metod som används för CBAM-rapportering. Båda regelverken har sina egna definitioner och beräkningsmetoder; den som vill jämföra det hittar mer om den andra regelningen vid vad CBAM innebär för stålimporten.

Vad du kan dokumentera

En översikt över vilka värden som redan mäts eller beräknas, och enligt vilken metod detta görs (internt protokoll, norm, certifikat).
källhänvisningen för varje värde: vilken testrapport, vilket urval, vilken beräkningsformel som ligger till grund.
En anteckning för varje värde som ännu inte har fastställts enligt en etablerad ESPR-metod, så att det senare lätt kan hittas och uppdateras.
Korrespondens med leverantörer om den metod med vilken de har fastställt sina värden (till exempel legeringspercentage eller skrotnyckel).
En jämförelse mellan befintliga certifikat (såsom 3.1-inspektionscertifikat) och de uppgifter som produktpasset senare kommer att kräva, så att det är klart vilken del som redan är täckt och vilken del som ännu saknas.
En logg över ändringar i mätmetoder, så att vid en senare kontroll är det klart vilken metod som användes vid vilken tidpunkt.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om regelverket som denna plattform handlar om. Vi känner inte till din situation. Om du är osäker på ditt eget fall rådfrågar du en jurist eller den behöriga tillsynsmyndigheten.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av en människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får prioritet.